I Kultur, Memoarer & Biografi

Kultur/Biografi, E-bok
ISBN 978-91-86839-87-1
Köp e-boken i internetbokhandeln


Efter 10 år, åter på marknaden. Nu som e-bok.

Sällan har en kulturchef blivit så diskuterad och ifrågasatt som Oravsky under sin tid vid Umeå kommun.Kulturen bakom kulturen I denna bok presenterar han sin syn på det maktpolitiska intrigspel som resulterade i att kommunens toppsittare omvandlade kulturpengar till kommunens troligen största offentliggjorda avgångsvederlag genom tiderna.

Varför skedde det, vad hände bakom kulisserna?
År 1968 rullade pansarvagnarna in i Tjeckoslovakien för att kuva det fria ordet och demonstrera toppsittarnas makt. Det gick att fly det synliga kriget, och Oravsky flydde… Nu uppmanar han läsarna att göra motstånd.

Boken kan köpas exempelvis hos Bokus.


Med mitt perspektiv så är detta ingen munter läsning, de skratt Oravskys bitvis humoristiska formuleringar frammanar fastnar lätt i halsen och ger en någorlunda engagerad läsare kväljningar. Och vart vänder man sig med sådana? Den frågan är denna boks kvintessens. Vad gör vi med den information som Oravsky delger oss? Hur hanterar och värderar vi den?
Johan Hammarström

Recensioner

Gcz Oravsky, Vladimir Aurum

Kulturen bakom kulturen: ett hållbart alternativ till myter, lögner och förtal

2001 blev Vladimir Oravsky av med sin anställning som kulturchef i Umeå. Detta väckte starka reaktioner och medförde en omfattande debatt. Här ger han sin syn på vad som hände, vem som gjorde vad, vem som tyckte vad och när. Detta är en partsinlaga – men samtidigt mer än en privat vendetta. Här finns frågor om motstånd mot det han tycker är fel (i smått och i stort), om ingångna avtal, kungahuset, synen på kommunens roll, politiskt (makt)spel, förtal, undermåliga journalister m.m. Oravsky nämner många namn, går mycket hårt åt dem han tycker har fel, är totalt orädd, ofta svepande och en riktig slugger. Bortsett från att resultatet blir i yvigaste och övertydligaste laget så är slutintrycket: Även om han har fog för sin kritik till bara tio procent, så är det allvarligt. Han är en väckarklocka väl värd att lyssna på.

Stig Hansén, Bibliotekstjänsten, 2003:7


Kulturen som kväver kulturen

VLADIMIR ORAVSKY SLÅR LARM OM DEN SVENSKA KULTURENS VILLKOR

Kyrkan har skiljts från staten.

Kulturen borde kanske göra detsamma.

Det är i alla fall vad jag tänker på när jag läser Vladimir Oravskys bok ”Kulturen bakom kulturen – ett hållbart alternativ till myter, lögner och förtal” (h:ström – Text & Kultur). Oravsky är filmare och skribent som under drygt tre turbulenta månader var anställd som kulturchef på Umeå kommun. Han avskedades under buller och bång. Tidningarna frossade i pikanta detaljer. Ville Oravsky verkligen att Umeåborna skulle kläs av nakna och smygfilmas? Och varför kallade han drottning Silvia för hottentott?

I ”Kulturen bakom kulturen”, ett debattinlägg på 489 sidor, som avslutas med att författaren lämnar ut sitt mobilnummer och uppmanar läsaren att höra av sig om allt som ”grämer”, men även om ”allt det positiva, värmande och glädjande”, ger Vladimir Oravsky en del av svaren. En annan del sparar han till nästa bok, som ska heta ”Kulturen framför kulturen” – kanske.

Boken verkar vid första anblicken oredigerad och de tröttsamma hänvisningarna som överspänt kallas för uppkopplingar kan lätt leda till tanken att Oravsky är grafoman och rättshaverist, men efter att ha läst boken går jag i god för att han varken är det ena eller det andra. Han skriver bra. Han är beläst och kan sin filmhistoria.

Men jag förstår varför det gick som det gick i Umeå. Å ena sidan: svenska kommunal-politiker gjutna i sossebetong och uppfödda på samförstånd. Å andra sidan: en östeuropé som tillber de stora andarna och det fria initiativet och är allergisk mot all form av politisk lögn.

Boken är full av dråpliga och drastiska skildringar av denna kulturkrock. Oravsky slår larm om kulturens vardag och villkor. Det är bokens största förtjänst.

Kulturen i Sverige existerar idag enbart tack vare anslag från stat, landsting och kommun. I gamla Sovjet fick konstnärer och författare och musiker också sin lön från staten. Men medan de sovjetiska kulturutövarna var medvetna om sin ofrihet verkar de svenska konstnärerna idag tro att de är oberoende i sitt skapande. Hur de lyckas med det konststycket är en gåta. Varje teaterproducent, varje konsthallschef, varje författare i det här landet vet ju hur de ska skriva sina ansökningar, så att kommunen eller landstinget eller staten ska förbarma sig. Man lägger in nyckelord som jämställdhet, tolerans, nytänkande, internationella kontakter, antirasism och hoppas att de ska öppna upp pengakistorna.

Oravskys bok är läsvärd. Synd bara att varken han eller förlaget brytt sig om att hålla igen, redigera och korrekturläsa ordentligt. Pusjkins hjälte heter Ruslan och Jan Myrdal är varken artist eller vegetarian. Kungens och drottningens barn, är dock, precis som Oravsky påpekar, andra generationens invandrare.

Inga-Lina Lindqvist, Sydsvenska Dagbladet


Samhällskritik för det 21:a århundradet

En vass dokumentär av en synnerligen skarpögd invandrare som mött det svenska samhället. Med frenesi, humor och ett otal exempel visar författaren på all den inkompetens och maktmissbruk han under trettio år mött inom den svenska statsapparaten.

Svensk bokhandel

Rekommenderade inlägg

Lämna en kommentar

Kontakta oss

Inte läsbart? Byt text. captcha txt
0
Close

Begäran om min information

 
Close

Begäran om radering konto

Close

Begäran om borttagning av information

Close

Allmän begäran / Förfrågan till DSO

Lathund för ambitiösa katter 2Linda Warvelin - Hej det är jag Alexander, din son